Nu har jag skaffat mig en egen domän, und so weiter, där jag kommer fortsätta skriva inlägg. Förhoppningsvis tar jag tummen ur mig och skriver lite oftare.
Vi får väl se vad som händer.
http://www.pinkey.se/blog
7.15.2007
6.24.2007
Granar, knott och ett utedass
Det var en kul midsommar igår. Vi spenderade den i Elins sommarstuga, som händelsevis ligger i granarp. "Vi" bestod av paren;
Elin och Tjim
Hannes och Linnea
Mikael och Solfrid
Marcus och Jessica
samt oss icke par/ungkarlar;
Carl-Johan
Toriseva
Henrik
Jag
Det var även tänkt att Herr Lidman skulle varit med, men tyvärr så fick han förhinder i form av sjukdom. Ganska vanligt att det händer, men ah, inget man kan göra något åt. Vi fick helt enkelt klara oss utan denne man, men jag fick åtminstone språka med honom i telefonen under kvällens gång :)
Jag fick även i mig lite alkohol, vilket gjorde mig till kvällens partykid. Alla de andra verkade ta det väldigt försiktigt med sin andel, men nåja, jag lyckades hålla stämingen uppe någorlunda bra. Kan meddela att det är väldigt roligt att spela guitar hero när man är sådär dåsig.
Under kvällens gång fick jag i mig massa chips och onyttigheter. När jag inte åt skräp så fick jag reda på vad som hände i Göteborg genom min infiltratör, Sebastian Jansson. Medans vi satt och spelade guitar hero, stojjade och fick leva med utedass, så satt göteborg och spelade singstar, samt bastade.
Det är en mycket besynnerlig värld vi lever i.
Nog för att jag vaknade upp idag av att rummet var en ugn, och min vänsteraxel hade mer smärta i sig än vad jag någonsin känt under mitt liv som skolpojke. Smärtan höll i sig sisådär halva dagen, så jag tackar inte nej till antingen sympati, smärtstillande eller en förklaring till varför den är cp.
Till er doktorer, läkare och nyfikna som läser detta; Det är inte första gången jag känner av denna hutlösa smärta i axeln, så jag kanske borde kolla upp det om det händer ännu en gång? Nåväl, är säkert inget allvarligt :E
Klockan är nu Söndag, och jag kommer alldeles strax gå att lägga mig. Kan inte förklara hur skönt det känns att vara tillbaka hos den hederliga toastolen, samt hur skönt det skulle vara att bara lägga sig ner och sova. Dock inte på toan, utan i min säng...
Med de orden säger jag god natt, och sov gott.
Elin och Tjim
Hannes och Linnea
Mikael och Solfrid
Marcus och Jessica
samt oss icke par/ungkarlar;
Carl-Johan
Toriseva
Henrik
Jag
Det var även tänkt att Herr Lidman skulle varit med, men tyvärr så fick han förhinder i form av sjukdom. Ganska vanligt att det händer, men ah, inget man kan göra något åt. Vi fick helt enkelt klara oss utan denne man, men jag fick åtminstone språka med honom i telefonen under kvällens gång :)
Jag fick även i mig lite alkohol, vilket gjorde mig till kvällens partykid. Alla de andra verkade ta det väldigt försiktigt med sin andel, men nåja, jag lyckades hålla stämingen uppe någorlunda bra. Kan meddela att det är väldigt roligt att spela guitar hero när man är sådär dåsig.
Under kvällens gång fick jag i mig massa chips och onyttigheter. När jag inte åt skräp så fick jag reda på vad som hände i Göteborg genom min infiltratör, Sebastian Jansson. Medans vi satt och spelade guitar hero, stojjade och fick leva med utedass, så satt göteborg och spelade singstar, samt bastade.
Det är en mycket besynnerlig värld vi lever i.
Nog för att jag vaknade upp idag av att rummet var en ugn, och min vänsteraxel hade mer smärta i sig än vad jag någonsin känt under mitt liv som skolpojke. Smärtan höll i sig sisådär halva dagen, så jag tackar inte nej till antingen sympati, smärtstillande eller en förklaring till varför den är cp.
Till er doktorer, läkare och nyfikna som läser detta; Det är inte första gången jag känner av denna hutlösa smärta i axeln, så jag kanske borde kolla upp det om det händer ännu en gång? Nåväl, är säkert inget allvarligt :E
Klockan är nu Söndag, och jag kommer alldeles strax gå att lägga mig. Kan inte förklara hur skönt det känns att vara tillbaka hos den hederliga toastolen, samt hur skönt det skulle vara att bara lägga sig ner och sova. Dock inte på toan, utan i min säng...
Med de orden säger jag god natt, och sov gott.
6.12.2007
Solbränna som heter duga
Jag har börjat med något som kallas för sommarjobb och det tar på krafterna. Igår när jag kom hem var jag inte bara dödstrött, utan jag drog på mig en feting solbränna som får heta röd. Riktigt röd får den heta.
Spenderade hela gårdagen med att slänga skrot i 35 graders stekhet sol vilket då gav mig denna smärtsamma bränna. Jag var konstigt nog tillräckligt smart för att slänga av mig min tröja och arbeta med baröverkropp, vilket gjorde min bonnabränna mindre bonnig. Men handskar var något jobbet krävde, så mina händer är... ja, väldigt vita och väldigt bonniga.
Det finns inget jag kan göra åt det, svider inte så mycket, jag är van trots allt. Till slut kommer det ändå bli någorlunda brunt och då får herr Lidman se upp med att jämföra sin bränna med min ;)
(För övrigt tror jag att han kommer vinna i vilket fall, hur brun jag än blir)
Spenderade hela gårdagen med att slänga skrot i 35 graders stekhet sol vilket då gav mig denna smärtsamma bränna. Jag var konstigt nog tillräckligt smart för att slänga av mig min tröja och arbeta med baröverkropp, vilket gjorde min bonnabränna mindre bonnig. Men handskar var något jobbet krävde, så mina händer är... ja, väldigt vita och väldigt bonniga.
Det finns inget jag kan göra åt det, svider inte så mycket, jag är van trots allt. Till slut kommer det ändå bli någorlunda brunt och då får herr Lidman se upp med att jämföra sin bränna med min ;)
(För övrigt tror jag att han kommer vinna i vilket fall, hur brun jag än blir)
6.11.2007
Déjà Vu
Allting kommer tillbaka. Tiden upprepar sig själv och jag är snart fast i helvetet jag redan besökt. Det verkar åtminstone som det.
Fy. Fan.
Fy. Fan.
5.24.2007
Livet blir som vi väljer
Ödet eller slumpen. Jag vet inte vad det är som avgör hur saker och ting utspelar sig och jag vet inte heller om vi kommer att kunna ändra det som redan gjorts. Jag tror inte att det finns något öde utan livet formas efter våra handlingar.
Idag kunde jag ha valt att ta tåget 15.16, komma hem i vanlig tid och sedan fortsätta med mitt liv. Jag kunde tagit bussen 15.51, kommit hem lite senare och sen forsatt med mitt liv. Men jag valde istället att ta tåget 16.18, komma hem senare än vanligt och sedan gå vidare med mitt liv.
Det intressant är att jag valde att gå till COOP innan jag gick till tåget. Mitt godisbegär vann över mitt ekonomiska-jag, så jag bestämde mig för att köpa något ätbart. När jag väl valt mitt godis så gick jag till kassorna, noterade att köerna var lika jävla långa som vanligt och grubblade över vilken kö som såg ut att gå snabbast. Jag orkade inte stå för länge med tanke på mitt tåg, så jag chansade och tog den kö som var snyggast.
Framför mig stod ett par som antagligen varit ihop ett par år, men ändå tillräckligt kort tid för att fortfarande ge varandra pussar publikt. Framför dessa turturduvor stod det pensionärer som gjorde sitt bästa för att slöa ner kön genom att betala jämna summor och dessutom kontant. Jag har inget emot pensionärer, så länge de inte står i samma kö som mig.
Nåväl.
När det äntligen var min tur att betala (låter konstigt att vara glad över att betala något), så märkte jag att turturduvan framför mig inte verkade uppmärksamma sitt kontokort som låg precis framför henne. Kassörskan gjorde sitt bästa för att hälsa mig välkommen till betalningen, men ej heller hon, eller praktikanten bakom henne, verkade se kortet som låg på den där lilla upphöjningen i kassan. Jag blev lite ställd över att ingen reagerade, så jag ursäktade mig själv till kassörskan, plockade upp kortet, gick till turturduvan och knackade henne lätt på axeln.
"Ursäkta, du glömde ditt kort."
Jag fick ett förvånat tack till svars. Jag log åt duvorna, och gick sedan tillbaka till kassan för att betala mitt godis. Kassörskan sa någonting om att jag hade visst ett eget kort och jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade. Men vad gjorde det, jag hade underlättat det för de två andra. Särskilt om de skulle gått iväg och inte tänkt på kortet förens de kommit hem. Jag tackade mig själv för min goda gärning, och gick till tåget.
Har nog aldrig fått såhär gott godis för 20 kr innan.
Idag kunde jag ha valt att ta tåget 15.16, komma hem i vanlig tid och sedan fortsätta med mitt liv. Jag kunde tagit bussen 15.51, kommit hem lite senare och sen forsatt med mitt liv. Men jag valde istället att ta tåget 16.18, komma hem senare än vanligt och sedan gå vidare med mitt liv.
Det intressant är att jag valde att gå till COOP innan jag gick till tåget. Mitt godisbegär vann över mitt ekonomiska-jag, så jag bestämde mig för att köpa något ätbart. När jag väl valt mitt godis så gick jag till kassorna, noterade att köerna var lika jävla långa som vanligt och grubblade över vilken kö som såg ut att gå snabbast. Jag orkade inte stå för länge med tanke på mitt tåg, så jag chansade och tog den kö som var snyggast.
Framför mig stod ett par som antagligen varit ihop ett par år, men ändå tillräckligt kort tid för att fortfarande ge varandra pussar publikt. Framför dessa turturduvor stod det pensionärer som gjorde sitt bästa för att slöa ner kön genom att betala jämna summor och dessutom kontant. Jag har inget emot pensionärer, så länge de inte står i samma kö som mig.
Nåväl.
När det äntligen var min tur att betala (låter konstigt att vara glad över att betala något), så märkte jag att turturduvan framför mig inte verkade uppmärksamma sitt kontokort som låg precis framför henne. Kassörskan gjorde sitt bästa för att hälsa mig välkommen till betalningen, men ej heller hon, eller praktikanten bakom henne, verkade se kortet som låg på den där lilla upphöjningen i kassan. Jag blev lite ställd över att ingen reagerade, så jag ursäktade mig själv till kassörskan, plockade upp kortet, gick till turturduvan och knackade henne lätt på axeln.
"Ursäkta, du glömde ditt kort."
Jag fick ett förvånat tack till svars. Jag log åt duvorna, och gick sedan tillbaka till kassan för att betala mitt godis. Kassörskan sa någonting om att jag hade visst ett eget kort och jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade. Men vad gjorde det, jag hade underlättat det för de två andra. Särskilt om de skulle gått iväg och inte tänkt på kortet förens de kommit hem. Jag tackade mig själv för min goda gärning, och gick till tåget.
Har nog aldrig fått såhär gott godis för 20 kr innan.
5.18.2007
I had a dream
Jag sprang mot ditt hus, jag ville träffa dig, vara med dig. Jag ville vara lycklig. Jag träffade din mor på vägen. Hon sa att du inte var hemma men jag kunde inte tro det, jag hade kommit så långt så jag tänkte inte vända. Jag fortsatte springa.
Jag kom fram till huset, det såg till en början låst ut men så märkte jag att dörren var öppen och jag steg in. Jag började titta omkring, letandes efter dig, men jag hittade ingenting. Ett ljud fick min uppmärksamhet och jag märkte att det var din syster. Jag frågade henne om du var hemma och det var du.
Med de orden kom du ut från ett rum, du var så fin och jag blev så glad av att se dig. Du kom fram till mig med oroat ansiktsuttryck och sa till mig att du var upptagen samt var med en annan. Jag blev förstörd. Yttrade mig ett:
"Ah, jag ville bara träffa dig, men jag kan gå hem då."
Vi satte oss ner i tysthet. Efter ett tag gick jag hem och jag kollade aldrig bakåt, jag kom aldrig tillbaka.
Jag kom fram till huset, det såg till en början låst ut men så märkte jag att dörren var öppen och jag steg in. Jag började titta omkring, letandes efter dig, men jag hittade ingenting. Ett ljud fick min uppmärksamhet och jag märkte att det var din syster. Jag frågade henne om du var hemma och det var du.
Med de orden kom du ut från ett rum, du var så fin och jag blev så glad av att se dig. Du kom fram till mig med oroat ansiktsuttryck och sa till mig att du var upptagen samt var med en annan. Jag blev förstörd. Yttrade mig ett:
"Ah, jag ville bara träffa dig, men jag kan gå hem då."
Vi satte oss ner i tysthet. Efter ett tag gick jag hem och jag kollade aldrig bakåt, jag kom aldrig tillbaka.
5.10.2007
En spindel till man
Såg Spiderman 3 på bio för nån timme sedan. Innan jag skriver hur mycket jag tycker om den så måste jag ställa en fråga till de som inte tyckte om den:
Sov ni under föreställningen?
Skitsamma, ni tyckte inte om den, your fucking loss. Jag gillade däremot varje minut av den, likt sina föregångare höll den hög klass och lyckades vara värd varenda liten krona jag betalade för att se den. (100 kronor, för er som undrar).
Åh, jag passade även på att spela ett spratt för Marcus, vilket även drabbade Mikael. På väg till bion från McDonalds, märkte jag att vår käre, om något sinnesförvirrade förare, tappade nycklarna till den maskin som skulle ta oss hem efter bion. Jag plockade upp dem och tänkte lite snabbt på Marcus, när han på mcdonalds nämnde för Mikael att han inte kan hålla sina saker/plånbok i styr. Med ett flin stoppade jag ner dem i min ficka och gick vidare. Biodags.
Efter bion, påväg till bilen, så vände Marcus och Mikael, och började gå tillbaka mot bion. Hannes, Toriseva såg undrandes på när de gick tillbaka och jag tog upp nycklarna och förklarade hur läget såg ut. Vi tog bilder, skrattade, och skickade ett MMS till Marcus med en bild på nycklarna och frågan:
Lost something?
De kom tillbaka efter ett tag, muttrade något om att de hade mer eller mindre gjort inbrott, och var lite små bittra över vårat practical joke. Jag förstår det, och lider med dem. Lite.
Avslutningsvis blev jag körd till Liddes faders hus och letade lite efter min cykel. Den stod inte utanför där jag sist såg den, så jag kikade in lite snabbt i garaget och konstaterade att den stod där inne. Det är bra att man kan låsa upp saker med nycklar, samt låsa dem förstås. Jag hoppade på cykeln och begav mig hemåt mot Månsarp. Det var kallt, mycket kallt, men jag överlevde som vanligt.
Nu ligger jag i min säng med en bar överkropp och har ätit ett äpple samt druckit en kopp te. Kommer med största sannolikhet försova mig imorgon till svenska lektionen, nåja. Livet är bra skönt ibland, fast det kan alltid bli lite skönare.
Godnatt.
Sov ni under föreställningen?
Skitsamma, ni tyckte inte om den, your fucking loss. Jag gillade däremot varje minut av den, likt sina föregångare höll den hög klass och lyckades vara värd varenda liten krona jag betalade för att se den. (100 kronor, för er som undrar).
Åh, jag passade även på att spela ett spratt för Marcus, vilket även drabbade Mikael. På väg till bion från McDonalds, märkte jag att vår käre, om något sinnesförvirrade förare, tappade nycklarna till den maskin som skulle ta oss hem efter bion. Jag plockade upp dem och tänkte lite snabbt på Marcus, när han på mcdonalds nämnde för Mikael att han inte kan hålla sina saker/plånbok i styr. Med ett flin stoppade jag ner dem i min ficka och gick vidare. Biodags.
Efter bion, påväg till bilen, så vände Marcus och Mikael, och började gå tillbaka mot bion. Hannes, Toriseva såg undrandes på när de gick tillbaka och jag tog upp nycklarna och förklarade hur läget såg ut. Vi tog bilder, skrattade, och skickade ett MMS till Marcus med en bild på nycklarna och frågan:
Lost something?
De kom tillbaka efter ett tag, muttrade något om att de hade mer eller mindre gjort inbrott, och var lite små bittra över vårat practical joke. Jag förstår det, och lider med dem. Lite.
Avslutningsvis blev jag körd till Liddes faders hus och letade lite efter min cykel. Den stod inte utanför där jag sist såg den, så jag kikade in lite snabbt i garaget och konstaterade att den stod där inne. Det är bra att man kan låsa upp saker med nycklar, samt låsa dem förstås. Jag hoppade på cykeln och begav mig hemåt mot Månsarp. Det var kallt, mycket kallt, men jag överlevde som vanligt.
Nu ligger jag i min säng med en bar överkropp och har ätit ett äpple samt druckit en kopp te. Kommer med största sannolikhet försova mig imorgon till svenska lektionen, nåja. Livet är bra skönt ibland, fast det kan alltid bli lite skönare.
Godnatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)