Jag har flyttat

Nu har jag skaffat mig en egen domän, und so weiter, där jag kommer fortsätta skriva inlägg. Förhoppningsvis tar jag tummen ur mig och skriver lite oftare.

Vi får väl se vad som händer.

http://www.pinkey.se/blog

Granar, knott och ett utedass

Det var en kul midsommar igår. Vi spenderade den i Elins sommarstuga, som händelsevis ligger i granarp. "Vi" bestod av paren;

Elin och Tjim
Hannes och Linnea
Mikael och Solfrid
Marcus och Jessica

samt oss icke par/ungkarlar;

Carl-Johan
Toriseva
Henrik
Jag

Det var även tänkt att Herr Lidman skulle varit med, men tyvärr så fick han förhinder i form av sjukdom. Ganska vanligt att det händer, men ah, inget man kan göra något åt. Vi fick helt enkelt klara oss utan denne man, men jag fick åtminstone språka med honom i telefonen under kvällens gång :)

Jag fick även i mig lite alkohol, vilket gjorde mig till kvällens partykid. Alla de andra verkade ta det väldigt försiktigt med sin andel, men nåja, jag lyckades hålla stämingen uppe någorlunda bra. Kan meddela att det är väldigt roligt att spela guitar hero när man är sådär dåsig.

Under kvällens gång fick jag i mig massa chips och onyttigheter. När jag inte åt skräp så fick jag reda på vad som hände i Göteborg genom min infiltratör, Sebastian Jansson. Medans vi satt och spelade guitar hero, stojjade och fick leva med utedass, så satt göteborg och spelade singstar, samt bastade.

Det är en mycket besynnerlig värld vi lever i.

Nog för att jag vaknade upp idag av att rummet var en ugn, och min vänsteraxel hade mer smärta i sig än vad jag någonsin känt under mitt liv som skolpojke. Smärtan höll i sig sisådär halva dagen, så jag tackar inte nej till antingen sympati, smärtstillande eller en förklaring till varför den är cp.

Till er doktorer, läkare och nyfikna som läser detta; Det är inte första gången jag känner av denna hutlösa smärta i axeln, så jag kanske borde kolla upp det om det händer ännu en gång? Nåväl, är säkert inget allvarligt :E

Klockan är nu Söndag, och jag kommer alldeles strax gå att lägga mig. Kan inte förklara hur skönt det känns att vara tillbaka hos den hederliga toastolen, samt hur skönt det skulle vara att bara lägga sig ner och sova. Dock inte på toan, utan i min säng...

Med de orden säger jag god natt, och sov gott.

Solbränna som heter duga

Jag har börjat med något som kallas för sommarjobb och det tar på krafterna. Igår när jag kom hem var jag inte bara dödstrött, utan jag drog på mig en feting solbränna som får heta röd. Riktigt röd får den heta.

Spenderade hela gårdagen med att slänga skrot i 35 graders stekhet sol vilket då gav mig denna smärtsamma bränna. Jag var konstigt nog tillräckligt smart för att slänga av mig min tröja och arbeta med baröverkropp, vilket gjorde min bonnabränna mindre bonnig. Men handskar var något jobbet krävde, så mina händer är... ja, väldigt vita och väldigt bonniga.

Det finns inget jag kan göra åt det, svider inte så mycket, jag är van trots allt. Till slut kommer det ändå bli någorlunda brunt och då får herr Lidman se upp med att jämföra sin bränna med min ;)

(För övrigt tror jag att han kommer vinna i vilket fall, hur brun jag än blir)

Déjà Vu

Allting kommer tillbaka. Tiden upprepar sig själv och jag är snart fast i helvetet jag redan besökt. Det verkar åtminstone som det.

Fy. Fan.

Livet blir som vi väljer

Ödet eller slumpen. Jag vet inte vad det är som avgör hur saker och ting utspelar sig och jag vet inte heller om vi kommer att kunna ändra det som redan gjorts. Jag tror inte att det finns något öde utan livet formas efter våra handlingar.

Idag kunde jag ha valt att ta tåget 15.16, komma hem i vanlig tid och sedan fortsätta med mitt liv. Jag kunde tagit bussen 15.51, kommit hem lite senare och sen forsatt med mitt liv. Men jag valde istället att ta tåget 16.18, komma hem senare än vanligt och sedan gå vidare med mitt liv.

Det intressant är att jag valde att gå till COOP innan jag gick till tåget. Mitt godisbegär vann över mitt ekonomiska-jag, så jag bestämde mig för att köpa något ätbart. När jag väl valt mitt godis så gick jag till kassorna, noterade att köerna var lika jävla långa som vanligt och grubblade över vilken kö som såg ut att gå snabbast. Jag orkade inte stå för länge med tanke på mitt tåg, så jag chansade och tog den kö som var snyggast.

Framför mig stod ett par som antagligen varit ihop ett par år, men ändå tillräckligt kort tid för att fortfarande ge varandra pussar publikt. Framför dessa turturduvor stod det pensionärer som gjorde sitt bästa för att slöa ner kön genom att betala jämna summor och dessutom kontant. Jag har inget emot pensionärer, så länge de inte står i samma kö som mig.

Nåväl.

När det äntligen var min tur att betala (låter konstigt att vara glad över att betala något), så märkte jag att turturduvan framför mig inte verkade uppmärksamma sitt kontokort som låg precis framför henne. Kassörskan gjorde sitt bästa för att hälsa mig välkommen till betalningen, men ej heller hon, eller praktikanten bakom henne, verkade se kortet som låg på den där lilla upphöjningen i kassan. Jag blev lite ställd över att ingen reagerade, så jag ursäktade mig själv till kassörskan, plockade upp kortet, gick till turturduvan och knackade henne lätt på axeln.

"Ursäkta, du glömde ditt kort."

Jag fick ett förvånat tack till svars. Jag log åt duvorna, och gick sedan tillbaka till kassan för att betala mitt godis. Kassörskan sa någonting om att jag hade visst ett eget kort och jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade. Men vad gjorde det, jag hade underlättat det för de två andra. Särskilt om de skulle gått iväg och inte tänkt på kortet förens de kommit hem. Jag tackade mig själv för min goda gärning, och gick till tåget.

Har nog aldrig fått såhär gott godis för 20 kr innan.

I had a dream

Jag sprang mot ditt hus, jag ville träffa dig, vara med dig. Jag ville vara lycklig. Jag träffade din mor på vägen. Hon sa att du inte var hemma men jag kunde inte tro det, jag hade kommit så långt så jag tänkte inte vända. Jag fortsatte springa.

Jag kom fram till huset, det såg till en början låst ut men så märkte jag att dörren var öppen och jag steg in. Jag började titta omkring, letandes efter dig, men jag hittade ingenting. Ett ljud fick min uppmärksamhet och jag märkte att det var din syster. Jag frågade henne om du var hemma och det var du.

Med de orden kom du ut från ett rum, du var så fin och jag blev så glad av att se dig. Du kom fram till mig med oroat ansiktsuttryck och sa till mig att du var upptagen samt var med en annan. Jag blev förstörd. Yttrade mig ett:

"Ah, jag ville bara träffa dig, men jag kan gå hem då."

Vi satte oss ner i tysthet. Efter ett tag gick jag hem och jag kollade aldrig bakåt, jag kom aldrig tillbaka.

En spindel till man

Såg Spiderman 3 på bio för nån timme sedan. Innan jag skriver hur mycket jag tycker om den så måste jag ställa en fråga till de som inte tyckte om den:

Sov ni under föreställningen?

Skitsamma, ni tyckte inte om den, your fucking loss. Jag gillade däremot varje minut av den, likt sina föregångare höll den hög klass och lyckades vara värd varenda liten krona jag betalade för att se den. (100 kronor, för er som undrar).

Åh, jag passade även på att spela ett spratt för Marcus, vilket även drabbade Mikael. På väg till bion från McDonalds, märkte jag att vår käre, om något sinnesförvirrade förare, tappade nycklarna till den maskin som skulle ta oss hem efter bion. Jag plockade upp dem och tänkte lite snabbt på Marcus, när han på mcdonalds nämnde för Mikael att han inte kan hålla sina saker/plånbok i styr. Med ett flin stoppade jag ner dem i min ficka och gick vidare. Biodags.

Efter bion, påväg till bilen, så vände Marcus och Mikael, och började gå tillbaka mot bion. Hannes, Toriseva såg undrandes på när de gick tillbaka och jag tog upp nycklarna och förklarade hur läget såg ut. Vi tog bilder, skrattade, och skickade ett MMS till Marcus med en bild på nycklarna och frågan:

Lost something?

De kom tillbaka efter ett tag, muttrade något om att de hade mer eller mindre gjort inbrott, och var lite små bittra över vårat practical joke. Jag förstår det, och lider med dem. Lite.

Avslutningsvis blev jag körd till Liddes faders hus och letade lite efter min cykel. Den stod inte utanför där jag sist såg den, så jag kikade in lite snabbt i garaget och konstaterade att den stod där inne. Det är bra att man kan låsa upp saker med nycklar, samt låsa dem förstås. Jag hoppade på cykeln och begav mig hemåt mot Månsarp. Det var kallt, mycket kallt, men jag överlevde som vanligt.

Nu ligger jag i min säng med en bar överkropp och har ätit ett äpple samt druckit en kopp te. Kommer med största sannolikhet försova mig imorgon till svenska lektionen, nåja. Livet är bra skönt ibland, fast det kan alltid bli lite skönare.

Godnatt.

Bonus gånger två

Längesen jag skrev. Ändrat layout. Skapat spel. Blah, mycket som hänt och så lite ork att skriva om det. Skitsamma, det enda ni behöver veta är att Jenny Tapper har huvudrollen i spelet, och att vi återkommer till henne lite senare.

Dagen, den åttonde Maj, började som alla andra. Jag låg i min säng samtidigt som en hatsam melodi klingade ur min mobil, som för att väcka mig till verkligheten på värsta möjliga sätt. Min hjärkapacitet ligger inte på mer än 4,5% på morgonen, vilket innebär att jag med nöd och näppe klarar av att få tyst på verktyget, för att sedan återigen lägga mig i sängen. Halvsovandes med tankarna "Jag går upp om tio minuter eller när det ringer igen" somnade jag om, ovetandes om att en försovning på tre timmar väntade.

När jag vaknade till liv konstaterade jag att komma i tid till skolan var en omöjlighet, så jag bestämde mig för att göra någonting kreativt. Äta frukost.

Frukosten var min första på länge. Är dock ganska säker på att de flesta inte skulle kalla det för en frukost, särskilt inte när den serverades klockan 11:05 en tisdagsförmiddag, och bestod av pyttipanna. Så fint.

Efter denna måltid jag kallar för frukost, och en förberedning jag kallar för improvisation, tog jag mig ner till bussen för att åka in till skolan. Bussresan tog lika lång tid som vanligt och innehöll inga saker värda att berätta om, så jag hoppar den biten.

Väl i skolan fick jag höra att mina klasskompisar hade spenderat första lektionen genom att titta på Spiderman 3 och gett den betyget "skitdålig". Som Spiderman-fan är jag ganska säker på att dom överdrev, och med filmkvaliten i åtanke så har dom ingen rätt att uttrycka sig. Den andra lektionen var lika givande, fast denna gång var det Shaolin Soccer som visades och denna fick minsann högre betyg av mina Wiklund/Sundgren-klasskamrater.

Nu, långt efter skoldagens slut, ligger jag här i min säng, den nionde Maj, och skriver ett inlägg i min spindelvävstäta blogg. Jag är ledig från skolan och Jenny Tapper fyller 17. Grattis till oss båda, nu ska jag gå och lägga mig.

Puss.

I väntan på sanningen

Önsketänkande.

Viljan att kunna läsa tankar är önsketänkande. Att läsa andras tankar och förstå hur dom fungerar som människa. Få en inblick i deras liv, se alla problem och möjligheter från deras perspektiv. Kunna tolka meningar på ett annat sätt, förstå varför dom reagerar på det sättet dom gör, och kanske, bara kanske, få en liten blick av sanningen.

Det är önsketänkande.

Sanningen är som ett rum. Ett rum som är omslutet utav en ridå av lögner, en ridå som mjukt men ändå bestämt döljer det som finns bakom. En ridå man inte bör röra för hand, utan låta flyttas av sig självt. Allt man kan göra är att vänta.

Så vi väntar, framför en ridå av lögner. Vi väntar.

En helt ny värld

Jag har som bekant varit "månsapabo" i nästan sju år, men likt förbannat finns det ställen jag inte ens lagt en tanke på i denna håla som är någonting mellan en by och en förort. Det är ingen stor... eh, by, jag bor i så det borde inte ta sån lång tid att lära sig allt.

Hur som helst, jag tog mig en spontan cykeltur idag utan något mål eller syfte, bara cykla runt lite. Jag bestämde mig även för att utforska området lite nogrannare än vad jag tidigare gjort, någonsin. Detta ledde till att jag avvek från min vanliga rutt och började cykla igenom smågator, hitta villaområden av klass jag inte trodde månsarp var kapabel till, köra ner för en gömd skogs-cykelväg som var blockerad av en nervält gran samt känna hur solen värmde mig lite för mycket. Gick rätt bra att cykla, men det hade inte varit fel att komma hem till en iskall cola.

Jag får helt enkelt nöja mig med att sitta utomhus på altanen, WLAN till laptopen och ett glas kylskåpskallt vatten. Skål för fan.

Alla har vi våra dagar

Det är mycket som händer och jag vet inte riktigt hur jag ska ta tag i saker och ting. Dagarna består mest utav att försöka ta sig upp i tid till bussen och på bussen hitta en liten fristad där man läser en bok i väntan på att komma fram till skolan. Skolan är allmänt bry dessutom, så mycket man ska ha gjort och det finns mycket mer att göra som man inte har någon aning om, bara för att skolan är sådär bra på att informera oss.

Dig,

När man väl kommit hem från skolan, eller när skolan är slut, så är man såpass trött att man skulle kunna sova i en evighet. Men det finns saker som man vill hålla sig vaken för, som är värt att hålla sig vaken för, i en evighet om det skulle behövas.

Jag behöver mer tid,

Det som håller en uppe under denna onda cirkel är som sagt saker man offrar sig för. Saker som man ser fram emot, saker som får en att glömma vikten på axlarna och lyfter upp en. Det är de som får en att gå vidare, vidare mot framtiden. Ta inte ifrån mig de sakerna, gör inte det.

Med dig.

Så är det efterfest på eran balkong?

Har precis kommit hem från staden jönköping, det är fredag(lördag) och klockan är 01:50. Kvällen har gått ut på att vara med nära vänner, som gärna bekantade sig med diverse drinkar med stark smak. Jag kan förstå att de tycker det är kul, men jag skulle förstått det bättre om jag delade intresset. Bestämma en sak, glömma bort det, utföra det en timme senare fast på fel sätt, ja, det är så det funkar i onyktert tillstånd. Feint.

Jag har under kvällens gång fått lyssna på en som berättade om hela sitt liv, och en annan som mer eller mindre spydde upp sitt. Jag är varken okänslig eller äckelmagad, men det är inget jag helst gör en fredagskväll.

Skulle troligtvis få en bättre kväll - på ett eller annat sätt - om jag svepte i mig lite sprit så jag blev lika öppen om mitt liv och min kropps funktioner som de tidigare nämnda var. Bara det att jag vill inte hälla i mig massa vätska för att nå den punkten, särkilt inte när vätskan i sig smakar mänskligt könsorgan.

Nej, jag är allt för trött för att försöka skriva något mer vettigt än vad jag redan gjort, ska sova gott nu.

Bland kulter och spam

Det är något särkilt med Mödrar och PowerPoint-presentationer. Jag tror att de flesta av er som har en mamma med en mail, har någon gång fått en PowerPoint skickad till er. Det kan vara allt ifrån onödig bullshit som anses vara rolig (föräldrar humor.. yey) till såkallad fakta som man blir fundersam över.

Underligt minsann.

Känner dom sig high-tech när dom får ett mail ifrån en kollega, släkting eller vadsomhelst, och sen vidarebefodrar det till just din inkorg? Något sånt måste det ju vara, kanske vill dom bli accepterade på nätet och gör det med hjälp av denna metod. Hmf, jag har svårt att ta min mammas mail seriöst.

Jag kan slå min vad på att det finns en underground organisation på nätet, där mammorna mekar ihop PPT:s och skickar det till sin släkt...

Oförlåtligt Tidsfördriv

Jag vet inte vad bloggarvärlden tycker om inlägg på begäran, som till exempel: (Notera att detta är INTE hämtat från verkligheten, inte ALLS!)

"Det där tolkar jag som ett "det kommer inlägg på 80 000 ord. imorrn.""

Om det var hämtat ifrån verkligheten så skulle jag svarat att det inte kommer ett så långt inlägg imorgon, men däremot kommer det ett litet idag. Sagt och gjort, här är det.

Vad gör jag egentligen av mina dagar? Jodå, rätt mycket faktiskt! ...ibland.

Jag har tittat på massor av Vänner avsnitt, är inne på min tredje säsong nu till och med! Jag tittar dessutom på Dragon Ball Z lite då och då för att friska upp mitt anime jag. Försöker även förklara det som händer för Sebbz, men jag vet inte riktigt om han hänger med.

Det har hänt lite saker sen jag sist bloggade, jag har varit i Göteborg en helg med mina män Andreas och Sebbz. Skulle kunna ägna en hel blogg för bara den helgen, men tyvärr får dom bara en liten plats i detta inlägg. Jag har börjat körskola och övningsköra på allvar, körkortet snart då tack! Skaffat en bankdosa så jag kan göra mer business på internet samt känna mig vuxen.

Yup yup, det är härligt minsann, undra hur man får ett IKEA Family kort?

Oh, får inte glömma nämna det paket jag fick från min Japanska brevvän Chie! Mycket underliga och väldigt intressanta gåvor från henne, jag hoppas hon kommer uppskatta mina gåvor lika mycket

...om jag någonsin får tummen ur och skickar iväg paketet...

Kristendom och tangentbord

Ni som är regelbundna besökare till min bilddagbok kanske vet att jag skaffat mig ett nytt tangentbord. Att gå från ett tangentbord till ett annat kan vara ett vågat drag, nästan som att bada med nya badbyxor som lätt kan åka av.

Hursomhelst, att skriva ett inlägg är väl ändå ett bra sätt att lära känna den tänkte jag? Ja minsann, sen kanske jag kommer på något bra att skriva så har jag fått två fåglar med en sten. Smart pinky, mycket smart.

Häromdan, när jag satt på 25:an påväg in till staden, så började jag fundera på en sak. Kristendomen kan vara en stor bluff och jag skulle inte bli överdrivet förvånad ifall det någon dag visar sig att den är det. Det är en konstig idé den där kristendomen, viga sitt liv till att prisa en gud som inte tillåter att andra gudar prisas. Bli tvingad till att tro på ett ting man bara hört talas om? Nej tack.

Sen så är man hädare om man inte tror på jesus och alla hans kompisar, iallafall enligt vissa fanatiker. Det finns kristna som minsann behöver lära sig att vissa inte vill tro på deras gud och när dom ändå håller på så kan dom sluta upp med att försöka övertala alla icke-kristna till att bli kristna.

Hmm... Nä, kan nog inte kalla mig särkilt kristen. Jag tror på det jag vill och jag dömer inte folk efter deras tro.

Tjo

Ett nytt år * 2

Ja då var året över, för 10 dagar sen rättare sagt, men jag är seg på att uppdatera. Vi lever nu i ett 2007 och jag har även börjat "ett nytt liv". Ett liv som vuxen, tål att nämnas.

Nu är det förvisso såhär att jag inte betraktrar mig själv som vuxen alls, men jag har ju trots allt fyllt 18 vilket gör mig myndig och i stort sett, vuxen. Det är mycket som händer och kommer att hända. Jakten på det allsmäktiga körkortet har påbörjats och jag införskaffade faktiskt mig ett ICA Kundkort på själva högtidsdagen. Vuxenpoäng som heter duga.

Snart kommer studenten också, dagen då de lyckliga anser sig vara bättre än alla andra och dricker sig redlösa. Fast det är klart, är man klar med skolan så är man. Fast det är inte alla som stannar där och börjar jobba, utan vissa börjar läsa vidare. Jag funderar på att bli en av de senare nämnda, förhoppningsvis i Japan dessutom.

Hmh, det kommer minsann bli intressant att se vart jag tar vägen och hur allt ser ut om ett par år. Men under tiden ska jag försöka leva så gott det går och förhoppningsvis skaffa mig ett liv.

Tills dess, Sayounara