I väntan på sanningen

Önsketänkande.

Viljan att kunna läsa tankar är önsketänkande. Att läsa andras tankar och förstå hur dom fungerar som människa. Få en inblick i deras liv, se alla problem och möjligheter från deras perspektiv. Kunna tolka meningar på ett annat sätt, förstå varför dom reagerar på det sättet dom gör, och kanske, bara kanske, få en liten blick av sanningen.

Det är önsketänkande.

Sanningen är som ett rum. Ett rum som är omslutet utav en ridå av lögner, en ridå som mjukt men ändå bestämt döljer det som finns bakom. En ridå man inte bör röra för hand, utan låta flyttas av sig självt. Allt man kan göra är att vänta.

Så vi väntar, framför en ridå av lögner. Vi väntar.

En helt ny värld

Jag har som bekant varit "månsapabo" i nästan sju år, men likt förbannat finns det ställen jag inte ens lagt en tanke på i denna håla som är någonting mellan en by och en förort. Det är ingen stor... eh, by, jag bor i så det borde inte ta sån lång tid att lära sig allt.

Hur som helst, jag tog mig en spontan cykeltur idag utan något mål eller syfte, bara cykla runt lite. Jag bestämde mig även för att utforska området lite nogrannare än vad jag tidigare gjort, någonsin. Detta ledde till att jag avvek från min vanliga rutt och började cykla igenom smågator, hitta villaområden av klass jag inte trodde månsarp var kapabel till, köra ner för en gömd skogs-cykelväg som var blockerad av en nervält gran samt känna hur solen värmde mig lite för mycket. Gick rätt bra att cykla, men det hade inte varit fel att komma hem till en iskall cola.

Jag får helt enkelt nöja mig med att sitta utomhus på altanen, WLAN till laptopen och ett glas kylskåpskallt vatten. Skål för fan.

Alla har vi våra dagar

Det är mycket som händer och jag vet inte riktigt hur jag ska ta tag i saker och ting. Dagarna består mest utav att försöka ta sig upp i tid till bussen och på bussen hitta en liten fristad där man läser en bok i väntan på att komma fram till skolan. Skolan är allmänt bry dessutom, så mycket man ska ha gjort och det finns mycket mer att göra som man inte har någon aning om, bara för att skolan är sådär bra på att informera oss.

Dig,

När man väl kommit hem från skolan, eller när skolan är slut, så är man såpass trött att man skulle kunna sova i en evighet. Men det finns saker som man vill hålla sig vaken för, som är värt att hålla sig vaken för, i en evighet om det skulle behövas.

Jag behöver mer tid,

Det som håller en uppe under denna onda cirkel är som sagt saker man offrar sig för. Saker som man ser fram emot, saker som får en att glömma vikten på axlarna och lyfter upp en. Det är de som får en att gå vidare, vidare mot framtiden. Ta inte ifrån mig de sakerna, gör inte det.

Med dig.