Moraliska känslor dränkta i 0,8 kilo godis

"behöver jag mer godis? jag behöver mer godis. jag tar mer godis!"

Ungefär så lät det, där jag stod i hyra-video-butiken VIP. Det var som vanligt happy hour och de flesta kanske vet vad det innebär? Jo, nämligen lösgodis för 4,98kr/hg och det mina vänner, kan jag, erfaren godisplockare som jag är, meddela för er att det är billigt. Faste klart, köpte godis på COOP Forum lite innan halloween, 2,98kr/hg. Det var inget andra klass godis heller utan ren, fin, färsk och alla dom där andra orden som man kan använda för att beteckna gott godis.

Påsen är nu slut, likadant månadensbudget. 0,8kg * 4,98kr/hg = 41,50kr. Jovars, jag har 58,50 som jag kan leva på fram till Julafton så jag ska inte klaga.

"ringer... det ringer. telefonen ringer! SVARA FÖR I HELVETE!"

Min familj har inget bestämt system gällande ringandes telefoner. Jag själv ser mig mer som en inneboende, som får bidrag dagligen av mina värdar.
Så vad gäller mig och telefonen... tja, that's not my cup of tea. Varje gång telefonen ringer och någon annan än jag är hemma, så väntar jag tills det ringt runt 4 signaler, eller tills någon skriker något i stil med: "TA DET DÅ FÖR FAN!".

Why should I care?

För det första; Det är ytters sällan någon ringer för att prata med mig, så varför ska jag ta det, och sen sticka ut huvudet ur rummet och skrika att det är till dom? Meh, ta det direkt istället, spare me.

För det andra; Telefonen ligger på otympligt ställe så när jag väl svarar så har antingen sladden korvat ihop sig så jag får gnida ansiktet mot skrivbordet, eller så rasar fanskapet ner på golvet så den i luren tror att jag slagit ihjäl någon.

För det tredje; Jag vet inte ens hur telefonen kom in i mitt rum. Den bara är där, den finns, den ringer, ja oh vad den kan ringa. Gud nåde mig för de tankar jag får när det skrikande ljudet skär i mina öron.

Jag har mobiltelefon, den är bra, för den kan man stänga av.
annorlunda syn på saker och ting?

"summan av kardemumman"

Om detta var en uppsats som skulle inehålla en röd tråd, så har jag misslyckat något gravt. Så det blir när jag ska skriva text. Jag tänker inte på vad jag ska skriva här näst, utan det kommer under tiden jag skriver.

Så några röda trådar blir det inte, har jag varken tid eller lust att sitta och pyssla med. Ingen som bryr sig om det iaf, om nu inte några svenska lärare sitter och läser denna personliga text. Hursomhelst, god natt och skriv om det är något.

Puvs