Jag sprang mot ditt hus, jag ville träffa dig, vara med dig. Jag ville vara lycklig. Jag träffade din mor på vägen. Hon sa att du inte var hemma men jag kunde inte tro det, jag hade kommit så långt så jag tänkte inte vända. Jag fortsatte springa.
Jag kom fram till huset, det såg till en början låst ut men så märkte jag att dörren var öppen och jag steg in. Jag började titta omkring, letandes efter dig, men jag hittade ingenting. Ett ljud fick min uppmärksamhet och jag märkte att det var din syster. Jag frågade henne om du var hemma och det var du.
Med de orden kom du ut från ett rum, du var så fin och jag blev så glad av att se dig. Du kom fram till mig med oroat ansiktsuttryck och sa till mig att du var upptagen samt var med en annan. Jag blev förstörd. Yttrade mig ett:
"Ah, jag ville bara träffa dig, men jag kan gå hem då."
Vi satte oss ner i tysthet. Efter ett tag gick jag hem och jag kollade aldrig bakåt, jag kom aldrig tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
långt värre än nåt jävla monster under nån säng :p.
ja de jävlarna, hellre en sådan :D
jag blir fortfarande berörd av det här, måste varit en av de bästa grejer jag läst av dig någonsin :p.
Skicka en kommentar