Livet blir som vi väljer

Ödet eller slumpen. Jag vet inte vad det är som avgör hur saker och ting utspelar sig och jag vet inte heller om vi kommer att kunna ändra det som redan gjorts. Jag tror inte att det finns något öde utan livet formas efter våra handlingar.

Idag kunde jag ha valt att ta tåget 15.16, komma hem i vanlig tid och sedan fortsätta med mitt liv. Jag kunde tagit bussen 15.51, kommit hem lite senare och sen forsatt med mitt liv. Men jag valde istället att ta tåget 16.18, komma hem senare än vanligt och sedan gå vidare med mitt liv.

Det intressant är att jag valde att gå till COOP innan jag gick till tåget. Mitt godisbegär vann över mitt ekonomiska-jag, så jag bestämde mig för att köpa något ätbart. När jag väl valt mitt godis så gick jag till kassorna, noterade att köerna var lika jävla långa som vanligt och grubblade över vilken kö som såg ut att gå snabbast. Jag orkade inte stå för länge med tanke på mitt tåg, så jag chansade och tog den kö som var snyggast.

Framför mig stod ett par som antagligen varit ihop ett par år, men ändå tillräckligt kort tid för att fortfarande ge varandra pussar publikt. Framför dessa turturduvor stod det pensionärer som gjorde sitt bästa för att slöa ner kön genom att betala jämna summor och dessutom kontant. Jag har inget emot pensionärer, så länge de inte står i samma kö som mig.

Nåväl.

När det äntligen var min tur att betala (låter konstigt att vara glad över att betala något), så märkte jag att turturduvan framför mig inte verkade uppmärksamma sitt kontokort som låg precis framför henne. Kassörskan gjorde sitt bästa för att hälsa mig välkommen till betalningen, men ej heller hon, eller praktikanten bakom henne, verkade se kortet som låg på den där lilla upphöjningen i kassan. Jag blev lite ställd över att ingen reagerade, så jag ursäktade mig själv till kassörskan, plockade upp kortet, gick till turturduvan och knackade henne lätt på axeln.

"Ursäkta, du glömde ditt kort."

Jag fick ett förvånat tack till svars. Jag log åt duvorna, och gick sedan tillbaka till kassan för att betala mitt godis. Kassörskan sa någonting om att jag hade visst ett eget kort och jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade. Men vad gjorde det, jag hade underlättat det för de två andra. Särskilt om de skulle gått iväg och inte tänkt på kortet förens de kommit hem. Jag tackade mig själv för min goda gärning, och gick till tåget.

Har nog aldrig fått såhär gott godis för 20 kr innan.